1868 skickade amerikanen Christopher Latham Rholes in en patentansökan till en ny uppfinning som han kallade för skrivmaskin. I ansökan beskrevs en maskin med alfabetet präglat på mekaniska armar som stämplade bokstäver på ett papper i följd när de trycktes ner (jag är övertygad om att ni vet exakt hur en skrivmaskin ser ut). Bokstäverna var i den första prototypen placerade i bokstavsordning vilket ofta resulterade i att maskinen låste sig när två tangenter bredvid varandra trycktes ned i hastig följd. Det något intrikata problemet löstes enkelt genom att kasta om bokstavsföljden så att vanliga bokstäver hamnade långt från varandra. QWERTY-layouten var skapad!
Skrivmaskinen floppade, främst för att texten skrevs på undersidan av pappret så att det inte gick att läsa samtidigt som man skrev. Mellan 1873 och 1878 såldes enbart 5000 maskiner. År 1878 släpptes således en ny och förbättrad skrivmaskin med en ny typ av mekanik som skrev texten på papprets ovansida. De nya mekaniska armarna kunde inte heller haka i varandra och Sholes tog fram en bättre, mer logisk layout. Tyvärr vägrade hans affärspartners att ändra layouten med hänsyn till de 5000 kunder som köpt den första modellen och QWERTY förblev standard.
Idag, nästan 140 år senare är QWERTY fortfarande standard trots att flertalet studier visar att den är hopplöst ineffektiv. Genom att läsa in enorma mängder text (på engelska) så har det visats att bara 31% av tangenttrycken sker på den mest tillgängliga raden i mitten. Likaså alterneras inte vilken hand som används i tillräckligt hög utsträckning vilket leder till långsammare skrivning.
Givetvis finns det alternativ! DVORAK är den mest kända, men även andra har uppmärksammats de senaste åren. Nedan finner ni en sammanställning av olika layouters effektivitet baserat på bokstavsfrekvens, handalternering och avstånd mellan bokstäverna vid vanliga ord. QWERTY får stå i skamvrån med ett resultat på 3.0… en helt optimal layout för den enorma textmassa som lästes in i studien ger ett resultat på 1.66 (QGMLWB-layouten) och sämsta möjliga 5.61.
Intressant hur ett verktyg vi använder dagligen kan vara så dåligt kalibrerat utan att vi åtgärdar det. Själv har jag uteslutande börjat skriva med COLEMAK.
Läs mer:
CarpalX Project »
Några mer eller mindre knäppa forskare har räknat på hur mycket Internet väger och resultatet är 50 gram, ungefär lika mycket som en jordgubbe. Uträkningen bygger på Googles estimat av att Internet upptar 5 miljoner terabytes med information (varav Google indexerat mindre än 0.04 %). Den massiva siffran multipliceras med vikten av den enda elektron som krävs för att lagra en binär etta till skillnad från en binär nolla och voila!, Internets vikt har uppskattats.
Känns rätt overkligt att alla hemsidor, alla bilder på Facebook, alla videoklipp på Youtube, alla låtar på Spotify och hela Wikipedia inte tar mer plats än att de ryms i din hand.
Läs mer:
Karta över Internet »
Internets storlek »
Vikten av alla elektroner som utgör Internet »
Vikten av all information på Internet »
Om du någon gång funderat på att bygga en egen kryssningsrobot så måste jag tyvärr grusa dina drömmar.Det finns ett internationellt regelverket som i folkmun kallas ”CoCom Limits” och som tvingar samtliga tillverkare av GPS-chip att bygga in spärrar för att motverka hobbyingenjörer att utveckla vapen. Mer exakt så slutar en GPS att fungera om den rör sig snabbare än 1900 km/h eller befinner sig mer än 18 000 meter över havet.
Nu vet du det!
För några dagar sedan släpptes boken The Command: Deep Inside the President’s Secret Army som gör sitt bästa för att kartlägga amerikanska underrättelsetjänsten och deras specialstyrkor. Spännande läsning som berättar om tillfångatagandet av Saddam Hussein, jakten på Osama Bin Laden och beskriver i detalj paraplyorganisationen JSOC som inkluderar specialförband såsom Navy SEAL Team Six och Delta Force.
Hela boken är läsvärd, men framför allt en detalj fångade min uppmärksamhet, en organisation som heter National Geospatial-Intelligence Agency (NGA). I korthet jobbar NGA med att producera och analysera satellitbilder och kartinformation som stöd till specialförbanden. De har en hemlig budget och över 16 000 anställda där merparten är ingenjörer inom kartografi, bildanalys och geospatial analys. Mycket mer än så vet man inte om NGA, men ett spännande exempel på projekt de jobbar med beskrivs i boken, nämligen SKOPE Fusion Cell.
I korthet är SKOPE ett samarbetsprojekt där amerikanska underrättelseorganisationer delar med sig av enorma mängder data för gemensam analys. Syftet är att förutspå brott i allmänhet, terrorism i synnerhet. Tänk er Pre-Crime i filmen Minority Report så börjar vi närma oss vad SKOPE sysslar med. Projektet har pågått i 5 år och har enligt egen utsago synnerligen goda resultat. Källorna till analysen har ständigt utvidgats och i en intervju med chefen för projektet i tidskriften Federal Computer Week berättar han själv följande ”as time passed, we continued to develop various innovative tools and techniques in social networking and geospatial and data technologies”. Detta uttalande i samband med en nyligen publicerad avhandling inom Homeland Security Studies med syftet att undersöka hur sociala medier kan användas för att förutspå terrorism gör det enligt boken mycket troligt att facebook, twitter, google, bloggar och liknande redan idag används som faktorer vid den övergripande bedömningen.
Oerhört spännande verktyg som vi dessvärre inte vet speciellt mycket om. Vore intressant att se hur SKOPE-projektet skulle kunna användas till att förutspå andra saker än just terrorism. All data finns där, tillgänglig för alla, det gäller bara att sortera och tolka den rätt vilket är något som endast militären har råd med idag.
Läs mer:
Artikel i Federal Computer Week mars 2011 »
Artikel på Mental Floss »
Ambinder, M., Grady, D.B., The Command: Deep Inside the President’s Secret Army, Wiley 2012
- Who was Francis Marion?
- Where is the River Volga?
- Who invented logarithms?
- What is the first line in The Aeneid?
- What war material did Chile export to the Allies during the War?
- Who was the Roman emperor when Jesus Christ was born?
- Where is the Sargasso Sea?
- Of what is brass made?
- Who was Leonidas?
- Who discovered the X-ray?
- Where do we get shellac?
- Why is cast iron called Pig Iron?
- Who was Bessemer and what did he do?
Hur många klarade du? För att ha en chans till anställning så krävdes det att du klarade åtminstone 90 procent av frågorna. Edison själv blev mycket besviken när han fick se testresultaten och uttryckte det som ”only 2% of the people think, as I gather from my questionnaire”.
Läs mer:
Artikel på Mental Floss (innehåller svaren på frågorna) »
Lista över Edisons företag »
Lista över Edisons uppfinningar »
I helgen gick den årliga Munich Security Conference (MSC) av stapeln i Tyskland. Konferensen har sagts vara säkerhetspolitikens svar på DAVOS och lockar celebra gäster såsom Hillary Clinton, George Soros, John McCain, Henry Kissinger, Tawakkul Karman och vår alldeles egen Carl Bildt.
Som tidigare så kretsar konferensen kring olika aktuella frågeställningar och i år berörde en av dessa cyberkrigsföring med undertiteln ”Är offensiv bästa försvar?”. På talarlistan återfanns Michael Hayden, amerikansk 4-stjärnig general som tidigare har varit direktör över både CIA och NSA. Hayden pratade specifikt om lanseringen av Stuxnet som ett korsande av Rubicon och att vi står inför ett ny era av upprustning, denna gång inom cyberkrigsföring.
Stuxnet är ett mycket intressant exempel på vart framtiden är påväg och att vi står inför en helt ny typ av WMDs som kräver helt nya synsätt på säkerhetspolitiken. Stuxnet är i grund och botten en vanligt datamask som upptäcktes i juni 2010, nästan ett helt år efter att det började spridas. Det som gör Stuxnet speciellt är dess fokus på en enskild åtgärd, att ta över Siemens SCADA-system som används för att kontrollera turbinerna i Irans kärnkraftsanläggningar. Masken påverkade inte nämnvärt vanliga hemmadatorer utan spreds enbar vidare tills den infekterat rätt system och där den stoppade turbinerna utan att några varningssystem aktiverades. Syftet torde därmed vara fokuserat till att orsaka en total härdsmälta i Irans kärnkraftsanläggningar.
Vem som står bakom Stuxnet är ännu oklart, men komplexiteten i maskens design och det mycket känsliga syfte den designats för leder till en generell slutsats; det är en väl organiserad grupp eller till och med en stat som ligger bakom Stuxnet. Därmed är den första stenen kastad och Rubicon korsad. Upprustningen har påbörjats, och frågan är om dessa statsfinansierade crackergrupper kommer att se offensiv som bästa försvar.
Läs mer:
Munich Security Conference 2012 »
Artikel i PC World sept 2010 »